«P\u00e5 siste del av 1900-tallet ble det svenske samfunnet preket av massiv mangel p\u00e5 interesse for religion. … spesielt kulturarbeidere og intellektuelle ble vant med \u00e5 snakke om religi\u00f8s tro p\u00e5 en nedlatende m\u00e5te – om man da ikke valgte \u00e5 tie den i hjel. Sekulariseringen var p\u00e5 god vei og snart skulle ingen bry seg om slike rester fra en f\u00f8rmoderne tidsepoke. Men utviklingen gikk videre og i dag ser vi hvor grundig man tok feil. Til og med i Sverige p\u00e5minnes vi n\u00e5 daglig gjennom massemediene hvordan religionen fortsetter \u00e5 prege menneskenes liv, p\u00e5 godt og vondt.»<\/p>\n
Dette skriver det katoslke tidsskriftet Signum i sitt siste nummer, og de fortsetter: Det ointresse f\u00f6r religion som l\u00e4nge var dominerande i v\u00e5rt land har numera ersatts av intresse och nyfikenhet, men ocks\u00e5 av misstro och avst\u00e5ndstagande. Parallellt med ett \u00f6kat intresse f\u00f6r andliga fr\u00e5gor har ocks\u00e5 det programmatiska motst\u00e5ndet mot religi\u00f6s tro vuxit sig starkare. Klimatet har blivit mera polariserat n\u00e4r det g\u00e4ller dessa fr\u00e5gor och under de senaste \u00e5ren har religionen allt oftare ifr\u00e5gasatts i den offentliga debatten. …<\/p>\n
Men ocks\u00e5 de kristna finner sig allt mer ifr\u00e5gasatta. Fr\u00e5n att ha varit en sj\u00e4lvklar del av den svenska kulturen framst\u00e4lls kristendomen numera ofta som en avvikande \u00e5sk\u00e5dning, ibland som rent av farlig. Grundorsaken till detta \u00e4r s\u00e4kerligen den kristna trons vikande st\u00e4llning bland befolkningen i stort. …<\/p>\n
… Den f\u00f6renklade, svartvita uppdelningen i \u201dateister\u201d och \u201dtroende\u201d g\u00f6r inte alls r\u00e4ttvisa \u00e5t ett s\u00e5 m\u00e5ngfasetterat fenomen som religion. Om detta skrevs en insiktsfull debattartikel i Svenska Dagbladet den 30\/12 av \u00c5ke Wennman, ateist, och Ted Harris, pr\u00e4st i Svenska kyrkan. Artikeln p\u00e5minde ocks\u00e5 om den f\u00f6rpliktelse som den nya ateistiska r\u00f6relsens sj\u00e4lvbeteckning inneb\u00e4r: den som kallar sig humanist b\u00f6r ha f\u00f6rst\u00e5else f\u00f6r det m\u00e4nskliga livet i dess v\u00e4ldiga variationsrikedom, och bara i en h\u00e5llning av tolerans kan man n\u00e5 den f\u00f6rsoning som v\u00e4rlden av i dag beh\u00f6ver s\u00e5 v\u00e4l. …<\/p>\n
Den religi\u00f6sa tron \u00e4r sedan \u00e5rtusenden en kulturskapande kraft i m\u00e4nskliga samh\u00e4llen v\u00e4rlden \u00f6ver. Ateismen har \u00e4nnu l\u00e5ngt kvar till dess att den visat sig ha kunnat skapa m\u00e4nniskov\u00e4rdiga samh\u00e4llen. Hittills har ateismen varit ett massfenomen endast n\u00e4r den p\u00e5tvingats folk av diktatorer. Den religi\u00f6sa tron har \u00e5 sin sida kunnat inspirera till samh\u00e4llsbyggen och kulturyttringar under \u00e5rtusenden, den har gett inspiration och v\u00e4gledning \u00e5t otaliga m\u00e4nniskor v\u00e4rlden \u00f6ver, den har lagt grunden f\u00f6r moraliska v\u00e4rden och har kunnat ge en mening \u00e5t det m\u00e4nskliga livet ocks\u00e5 inf\u00f6r den oundvikliga d\u00f6dens gr\u00e4ns. \u00c4r ateismen verkligen i st\u00e5nd att hantera alla dessa aspekter av det m\u00e4nskliga livet? Nog vore det \u00f6nskv\u00e4rt med en seri\u00f6s dialog kring den fr\u00e5gan. <\/i><\/p>\n