«Da pave Johannes XXIII 1961 \u00e5pnet andre Vatikankonsil, gjorde han det med b\u00f8nnen: «Send oss en ny Pinse.» Og pave Johannes Paul II skrev i sin f\u00f8rste encyklika: «Kirken i dag gjentar med stadig st\u00f8rre gl\u00f8d og med hellig iver: Kom hellig \u00c5nd!» Denne b\u00f8nn om \u00c5nden er svaret p\u00e5 v\u00e5r tids stadig dypere splittelse og konflikter mellom mennisker og grupper i v\u00e5rt samfunn. Den kan vise seg \u00e5 bli avgj\u00f8rende for kirkens overlevelse i Europa.»<\/i><\/p>\n
Dette avsnittet, som st\u00e5r i den svenske avisen Dagen, er en liten del av en st\u00f8rre tekst om Den Hellige \u00c5nds betydning, som er skrevet av katolsk biskop Anders Arborelius og pinseleder Sten-Gunnar Hedin. Disse to har ogs\u00e5 tidligere samarbeida om bl.a. et Jesus-manifest (2003) og uttalelser om ekteskapet og om abort. N\u00e5 skriver de:<\/p>\n
N\u00e4r pingsten g\u00e5r f\u00f6rlorad riskerar kristen tro att reduceras till en fr\u00e5ga om r\u00e4tt och fel. Vi f\u00e5r en kyrka som g\u00f6r samh\u00e4llets moraliska upprustning till huvuduppgift. Pingstdagen frig\u00f6r det specifikt kristna. Det best\u00e5r inte i en ny etik, utan i en ny mystik, i en personlig erfarenhet av det mysterium Jesus talade om n\u00e4r han sa: «Den som tror p\u00e5 mig, ur hans inre skall flyta str\u00f6mmar av levande vatten.»Ett andligt liv som inte f\u00e5r radikala f\u00f6ljder – etiskt, politiskt, socialt – m\u00e5ste kraftigt ifr\u00e5gas\u00e4ttas. Men de f\u00f6ljderna \u00e4r inte resultatet av att m\u00e4nniskan skapat sig ett nytt etiskt utkast. De har sin upprinnelse i en djupt personlig erfarenhet av pingstens Ande.<\/i><\/p>\n
N\u00e4r den helige Andes ljus str\u00f6mmar in i en m\u00e4nniska b\u00f6rjar hon se p\u00e5 v\u00e4rlden med nya \u00f6gon, s\u00e5 som Gud ser den, med o\u00e4ndlig \u00f6mhet. En kyrka efter pingstdagen \u00e4r djupt rotad i k\u00e4rleken till Gud. Hon \u00e4r inte likgiltig f\u00f6r r\u00e4tt och sanning, men finner en annan v\u00e4g \u00e4n att vara ensidigt engagerad f\u00f6r eller emot en viss sak.<\/p>\n
Hon konfronterar det onda, utan att stuka dem som drabbats av ondskan. Hennes liv \u00e4r en avglans av den k\u00e4rlek som tror allt, hoppas allt, uth\u00e4rdar allt. Hon \u00e4r s\u00e5ledes inte moralisk, hennes budskap till v\u00e4rlden \u00e4r inte ett motbudskap. Likv\u00e4l f\u00e5r hennes liv, genom vad hon \u00e4r och g\u00f6r, moraliska konsekvenser. De f\u00f6ljderna st\u00e5r att avl\u00e4sa i l\u00e4kningen av de djupa s\u00e5r i samh\u00e4llskroppen som uts\u00f6ndrat f\u00f6rakt och f\u00f6rd\u00f6melse.<\/p>\n
F\u00f6r kyrkan kan inte finnas n\u00e5got viktigare \u00e4n att, rotad i sin tro och or\u00e4dd i sin \u00f6ppenhet. En enhet som g\u00e4ckar tidens politiska och religi\u00f6sa konstellationer vore ett mirakel v\u00e4rdigt den helige Ande.<\/i><\/p>\n