Hvem lanserte hypotesen om at tro og fornuft er fiender? Sapere aude, å våge å tenke på egen hånd, det var opplysningstidens krigsrop. Fornuften måtte til slutt seire og befri menneskene fra overtro og virke for sekularisering, var holdningen.
Slik starter Anders Piltz en interessant artikkel i det svenske katolske tidsskriftet Signum. Et stykke nede i artikkelen skriver han også: Påvens omdiskuterade föreläsning i Regensburg hade udden riktad, inte mot islam, utan mot Europas destruktiva förnekande av sina egna kristna rötter. Han försökte övertyga sin akademiska lyssnarskara om att teologin, den rationella dialogen om Gud och existensen, tillför det västerländska samhället en oersättlig möjlighet till ett konstruktivt samtal också med de andra stora kulturerna i världen, främst bland dem islam, som ser religionen som ett omistligt värde, inte en belastning.
Dette her var ikke så værst, Pastor, en meget god artikkel som man bør arkivere.
(Kommentaren er en del forkortet.)
Så det er der man må begynne, å reparere de ganske ødelagte naturbegreper, at naturen må overvinnes. Neida, den står til disp og bruk og er Mesterens eget håndgjorte arbeid til vårt beste. Men på grunn av et gammalt epletjuveri må vi nok skille retta og vranga sjøl. Pastoren kan ikke gjøre det for oss. Han er jo ikke kvalifisert eller bemyndiget. Han kan hjelpe oss litt og sånn, men det får han ta skylla for sjøl! Det må jeg gjøre når jeg gjeter dyr de er helt greie. Herren er deres hyrde, de er ikke falt i synd.
Uten natur og material og livsbegrepene har vi ikke sjanser til å danne oss noe Gudsbegrep.
derfor er det så prekært for Fienden å få ryddet ut de begrepene og enhver omtale av dem.
Hilsen
Sverre.