Mennesker i vår tid ser ut til å mangle et indre kompass. Dette skriver Bengt Malmgren på sin blog og refererer til reaksjoner på biskop Arborelius’ protester på en svensk utvidelse av abortgrensene.
Han referer til en preken Fader Ingvar Fogelkvist holdt i den katolske domkirken i Stockholm sist søndag. Der sa han at «om vi vil ha et godt samfunn må vi følge det indre kompasset vi har i vår samvittighet. Alternativet er at det blir makten, og dermed tilfeldigheten som til slutt styrer hvilke lover vi har. Derfor er det rett å kreve at vårt lovverk også bygger på denne loven, ikke minst da våre foster, som de menneskelige vesen de er, har rett til at vi gir dem en elementær beskyttelse.»
Han åpnet sin preken slik: För en stund åtminstone tycktes hela det politiska Sverige, nyhetsmedia och människor i allmänhet lyssna, när vår biskop Anders Arborelius tillsammans med pingströrelsens föreståndare Sten-Gunnar Hedin förra söndagen publicerade sin artikel. Som många av er känner till, kritiserades i den ett lagförslag som ger utländska kvinnor möjlighet att göra abort i Sverige, inte minst då sena aborter, mellan vecka 13 och 18, vilket inget annat land inom EU tillåter.
För ett ögonblick åtminstone tycktes det som att människor verkligen gjorde det som rösten uppmanar till i dagens evangelium: «Lyssna till honom!», alltså lyssna till Guds egen son. Att lyssna till Jesus är att lyssna till Gud. Det är naturligtvis inte så att vi kan likställa artiklen ifråga med Guds ord, och tillskriva den ofelbarhet, men när det gäller huvudfrågan, aborternas omoraliska karaktär, är det inte bara den ene eller andre kyrkoledaren som råkar tycka så, utan det handlar om en oändligt mycket större auktoritet som står bakom: Gud själv, när han säger: «Du skall icke dräpa», vilket innebär förpliktelsen att värna om det mänskliga livets okränkbarhet, det liv som börjar redan vid konceptionen.
Her ser me ei tydeleg døme på korleides romersk-katolsk vranglære hev snìke seg inn i millom anna den lutherske kyrkja. Eitt av dei mest sentrale bodordi hev her vorte forvrengd til å meina noko anna enn dèt det ger i den hebraiske grundteksti. For det sjette bodordet (og ikkì det femte!!!) lyder på hebraisk: Lo Ratzach!, som tyder «Ikkì myrd!» eller «Myrd ikkì!».
Det handlar ikkì um å «dräpa» eller «slå ihjel» som det kallest i dei norske umsetjingane av Bibelen – det handlar um å ikkje myrda – altså med yverlegg.
Når det er sagt, vert sjølvsagt fosterdråpet eit yverlagd dråp. Det finst ingi orsaking for det – men det er vìktug å gera merksam på at det er gale avdi det er snakk um eit menneske – ikkì avdi det mennesket, slik sume hev hevda (ja, eg hev høyrt det sjølv, frå lutherske prestar!) at det barnet som vert abortert hamnar i helvìte avdi det ikkì er døypt.
Nå spørs det vel om tallet fem eller seks er så viktig her, Storstrand, i bibelteksten er jo budene ikke nummererte.
Katolikker hevder jo selvsagt at budet betyr at man ikke skal drepe/myrde med overlegg, og det fins en liten åpning for rettferdig selvforsvar/krig, og en enda mindre åpning for dødsstraff. Jeg vil jo tro at du og katolikkene er enige her.
Det du skriver til slutt om at aborterte foster går fortapt, tror jeg du har tatt utav lufta – jeg har selv aldri hørt det – det er i alle fall IKKE noe som katolikker hevder!
Nummeret tyder ALT her. For som du veit hev ikkì de i RKK med det andre bodordet – (ja, ikkì Dnk hell), samstundes som det tiande er delt i tvo.
«Dersom du ser nokon koma for å myrda deg, kom han i ovankaupet og drep honom fyrst», er den jødiske skyningi av dette bodordet. Det var ogso rådande i urkyrka.
Kva er det som er svo vandt med dødsstraff? Paulus segjer eintydig at stjornarmakti ikkì ber sverdet for inkjevetta. No skal eg sjølvsagt medgì at det finst mange land som utøvar urettvis dødsstraff – men det svekker ikkì agumentet.
Kva katolikkar meiner eller ikkì um dette – veit eg ikkì – men eg hev, som nemnd, høyrt fleire lutherske prestar hevda dette – og all den tid RKK lærer at det finst frelse i dåpen – og lærer som ho ger um ervesyndi (eg er ikkì udelt usamd um at ervesynd finst!) så er det ikkì utruleg at det ogso finst katolske prestar som lærer det.