Lederartikkelen i Svensk Pastoral-tidskrift (som jeg nevnte her) skriver også en del del om at Ulf Ekmans konvertering viser at det er behovet for autoritet og kontinuitet som bør utfordre protestanter aller mest. Verken Bibelen alene eller sterke menighetsledere vil fungere i det lange løp, skriver dette lutherske tidsskriftet – selv om de presiserer at de ikke (fullt ut) deler Ekmans konklusjon:
…. Hela protestantismens systemfel är just frånvaron av en fungerande auktoritet. Detta har bland annat lett till en kyrkosplittring av enorma proportioner där nya samfund ideligen bildats, en process som Ekman själv har varit en del av. Mot kyrkans under 1500-talet mer eller mindre korrumperade läroämbete ställde reformatorerna Skriften; där fanns klar och tydlig auktoritet och vägledning, menade man. Men omedelbart började sönderfallet i fraktioner och oliklärande kyrkor, och den nödvändiga auktoriteten fick istället komma utifrån, genom bindande bekännelsedokument och/eller via den lokala furstemakten. Att Skriften var allena och att den skulle kunna utgöra kyrkans auktoritet, det blev en trossats som ideligen visade sig komma på skam. Inget har förändrats på den punkten.
Eftersom Skriften inte fungerar som auktoritet, bjuder »protestantismen» på olika former av substitut för en förlorad sådan. I vissa sammanhang utövas olika former av karismatiskt ledarskap där auktoriteten knyts till en persons förmåga. Så har det påtagligt varit i Livets ord, men Ekmans konversion visar att också denna auktoritet är sårbar. När kungamakten upphörde att utgöra den direkta auktoriteten i Svenska kyrkan, har istället den demokratiska processen, utövad i en politisk kongress som kallas »kyrkomöte», getts funktionen av läroämbete med dithörande auktoritet. Också detta är uppenbart ett substitut – och ett klart otillräckligt sådant.
Frånvaron av fungerande auktoritet riskerar påtagligt att leda till brott med kontinuiteten. Utifrån Skriften allena tror sig somliga kunna konstruera kontinuitet genom att återskapa ett urkyrkligt ideal, som man tror sig finna direkt i Nya testamentets skrifter. Andra hävdar att demokratin utgör en successiv uppenbarelse, och ser inga problem med att den demokratiska processens resultat i centrala frågor motsäger en flertusenårig lärotradition. Utan fungerande läroämbete är kontinuiteten hotad.
Ekmans efterlysning av kontinuitet och auktoritet utmanar Sveriges reformatoriska kyrkor och samfund i grunden. Det måste finnas ett mellanting mellan ytterligheterna i dagens »protestantism». Läroämbetet behövs för att värna bekännelsen, den som skrifterna vittnar om. Utan läroämbete kan bekännelsen förvandlas till vad som helst, och det är precis detta vi idag bevittnar i Svenska kyrkan. …