Som gammel MF-student får jeg regelmessig tilsendt bladet Lys&Liv, og i siste numer av dette, nr. 3 2007, har de en side om Magnus Malms siste bok «Hviskninger fra katakombene – skisser til en kristen motkultur» – skrevet av Tone Stangeland Kaufman. Malm skriver ofte mye interessant, men i det han sier her, kan jeg ikke følge ham særlig langt. Vel skal Kirken være en motbevegelse, men her syns jeg han binder dette svært tett opp til én politisk retning. Og hans kirkesyn (nederst i artikkelen) syns jeg er svært så tynt. Les selv og se hva du syns:

De første kristne visste at de utfordret maktene i samfunnet når de valgte å bekjenne Jesus Kristus som Herre, og de ble ikke martyrer fordi de sa ja til Jesus som Herre, men fordi de sa nei til å ofre til keiseren, sier Malm. Troen fikk konsekvenser for deres måte å forholde seg til styresmaktene på. I vår tid har imidlertid evangeliet blitt åndeliggjort. Det kristne livet har blitt privatisert og internalisert. Da kan personer som George W. Bush profilere seg som en hengiven kristen og skaffe seg trofaste velgere blant kristenfolket i USA, samtidig som politikken hans er en direkte anti-tese til Jesus fra Nasaret. Problemet er bare at den bedrives i Jesu navn.

…Den svenske retreatlederen etterlyser en etterfølgelse der et samfunnsmessig engasjement for sosial rettferdighet står helt sentralt, og ikke bare er «noe ekstra for spesielt interesserte». …

Magnus Malm: Kirka som motkultur og bevegelseLes mer »

Min studiekamerat fra MF på 70-tallet, Stein Solberg, har i dag et dristig og tankevekkende leserinnlegg i Vårt Land; om mennesker med homofil legning som ønsker å leve seksuelt etter Bibelens og Kirkens normer. Disse har det kanskje vanskeligere enn noen andre. Her er litt av hans innlegg:

Gjennom flere år som forkynner, veileder og sjelesørger (bl.a. gjennom nettverkene Til Helhet og Living Waters) har jeg møtt mange med lesbiske, homofile og bifile følelser. De har ønsket hjelp med relasjoner og kjønnsidentitet, og hjelp til å forstå sin seksualitet og årsakene til sin homofile orientering. Noen vil leve enslig. Mens mange ønsker å se på mulighetene for seksuell endring.

De kjemper en ensom kamp mot seksuelle fristelser og kjenner seg ofte forrådt og dolket av sine egne, uten å få hjelp. Til stadighet provoseres de av biskopers og presters uttalelser om at homoseksualitet er en gudgitt skapergave som kirken må bekrefte og velsigne i en seksuell relasjon. Det bør ikke forundre noen at denne ”kjærlige tale” oppleves som en slangerøst fra Paradis. …

Homoliberal diskrimineringLes mer »

Det svenske nettstedet Katolsk observatör har oversatt og publisert et intervju fra www.zenit.org med monsignore Michel Schooyans, professor i Louvain, om: ”at par av samme kjønn får adoptere barn, eutanasi tilbys til og med til barn, liberaliseringer av abortlover, til og med i Portugal … Hva er det som holder på å skje i Europa? Hvor kommer denne lengselen til døden fra, og hva er det som holder den i live?”

I intervjuet prøver monsignore Schooyans å svare på spørsmålene ovenfor, gjennom en analysere av denne dødslengselen, som han har skrevet om i sitt verk ”Le terrorisme à visage humain” (Terrorisme med et menneskligt ansikt). Her kan man lese DEL 1 og DEL 2 av intervjuet, og her er avslutnigen:

En terrorism med mänskligt ansikte kan bara ta rot i ett samhälle som anser att människan är en enkel individ. Vi påpekade tidigare vilken bakgrund denna uppfattning om människan har. Men vi ser inte alltid upp med att notera att denna strängt individualistiska syn på människan fortfarande råder i vårt samhälle. Där som denna uppfattning har tagit överhanden kommer familjen förr eller senare att råka i skottgluggen. Familjen kräver nämligen att man har en ”personaliserad” syn på människan, det vill säga en syn enligt vilken människan är en relationsvarelse, en varelse som söker sig till andra, en varelse som har förmågan att älska och att hjälpa nästan att förverkliga sig själv, en varelse som behöver den andre för att själv förverkliga sig, en varelse som inom äktenskapets ramar kan ge nytt liv. Men där som den individualistiska synen på människan råder, är individen benägen att skilja på den mänskliga sexualitetens två funktioner, den första att föra de älskande närmare varandra och den andra som syftar till barnaalstrande. Njutningen är en rättighet, barnet en risk. När denna syn på sexualiteten råder har sexualiteten blivit skild från kärleken. Den blir till en fysiologisk funktion som tjänar den individuella hedonismen. Denna individualism mynnar ut i ”genusideologin” enligt vilken individerna väljer sitt kön, oberoende av hur deras kroppar för övrigt är byggda. De program som handlar om ”reproduktiv hälsa” och som sprids av olika FN-organisationer önskar tjäna just hos detta ideologiska val. Detta har till följd att ord som äktenskap, familj, moderskap, mor, faderskap, far osv. förlorar sin mening och försvinner ut ur ordförrådet. Med hjälp av det manipulerade språkets magi drömmer anhängarna av ”genusideologin” om att göra en ny värld som är helt utopisk. Det finns ”förnekare” som förnekar att massförintelsen på judar under andra världskriget ägt rum. På samma sätt finns det ”förnekare” som förnekar de mest uppenbara sanningarna om vår mänskliga natur.